Den här veckan gick jag in på min fjärde vecka i Frankrike, vilket innebär att jag har varit iväg i en månad nu. Det känns som om att tiden bara har sprungit iväg, samma känsla lär jag ju ha sen vid det här årets slut men än så länge känns det ganska långt borta.

 

Vad har hänt sen sist då? Jo ni, jag har varit i skolan, gjort läxor, haft tre tester/prov och gått på promenader. Det enda resultatet jag har fått tillbaka än så länge är ett litet läxförhör vi gjorde på matten, jag fick 2 av 10 rätt. Min första tanke var "jäklar vad dåligt", men sedan visade det sig att medelvärdet i klassen var 3 poäng och därför tycker jag nu att jag klarade mig bra. Sedan hade vi även presentationer på engelskan förra veckan, där vi skulle presentera oss själva utifrån ett objekt. I brist på annat valde jag mina Urbanears hörlurar och pratade om att det är ett svenskt märke och jag är också svensk blablabla. Det var nog den sämsta presentationen jag någonsin gjort och efteråt så säger läraren "ja du behöver ju inte bedöma dig själv det är ju självklart vad du fick för betyg" och mina franskaklasskamrater säger "ååå du måste lära mig engelska". Detta var responsen jag fick efter en ovanligt dålig presentation med en extrem svenskbrytning. Men det kändes ju härligt ändå! 

 

Förtillfället sitter jag nu vid mitt skrivbord och har gjort lite läxor. Det ena var en SVT- läxa (biologi) och det andra har jag inte gjort klart än. Det är blandannat en bok på franska att läsa och en presentation om Sverige, som också ska vara på franska. Känner mig jättetaggad och tror ju verkligen att reaktionerna efter denna presentation kommer vara desamma som efter engelskapresentationen. Eller inte. 

 

Nu ska jag väl försöka ta tag i det där sista och bjuder därför istället på lite bilder. 

 

 

 

Hej på er! Här ligger jag och har det bra i min säng med blåa härliga lakan. Dagen har varit förvånandevärt bra och nog den bästa skoldagen hittills, trots att jag inte direkt kände så när klockan ringde klockan 6 imorse och jag började 10... Skolbussarna går bara vid 7 tiden på mornarna... Hur som helst gick jag därför och satte mig inne på CDI (vilket är en förkortning på något långt namn, men som i Sverige kallas för skolbibliotek) för att spendera dessa dryga två timmar jag hade över. Inne på CDI får man inte använda sina mobiler, så till min stora besvikelse kunde jag inte spela suduko på min härliga, fina, gamla knapp-Nokia som agerar fransk telefon åt mig. Men detta är också enda (kolla mamma jag stavade rätt!) platsen där det är lite uppvärmt tillskillnad från den stora kala skåpshallen.... Det har varit extremt dåligt väder i två veckor nu, titta bara på det här...

 

 

Nu tänkte jag chocka er lite och uppdatera två dagar i rad. Det är nämligen så att det uppstod en knasig situation på dagens franskalektion som jag tycker passar perfekt till ett blogg inlägg.

 

Till franskalektionerna har vi en enorm franskabok, som innehåller en massa texter och annat som jag inte riktigt har hunnit kolla på än. Hur som helst, idag skulle vi fortsätta arbeta med en av texterna i denna bok, som vi började arbeta med redan i slutet av förra lektionen. För mig och de andra utbytesstudenterna i klassen innebär detta att vi bläddrar i våra minilexikon, försöker anteckna det läraren står och dikterar om för tillfället och att i allmänhet känna sig som en fågelholk (detta är i princip vad vi gör under alla lektioner, med ett undantag för engelskan). Men det här lektionen tyckte läraren att det var dags för oss utbytesstudenter att delta lite mer än att bara lyssna. Det innebar att jag och en av tjeckerna var tvungna att läsa ett stycke ur den här texten, och det bör poängteras att det är högläsning inför hela klassen. 

 

Läraren säger först den ene tjeckens namn, följt av ett gäng fransoser och sedan pekar han på mig och säger "et Sirrrri" (ett väldigt tydligt gurgel ligger på r:et). Fatta mig, jag bara gapar och stammar fram "D-d-dd-d'accord". Nu ska ni få hela scenariot. Först läser tjecken lite stapplande sitt stycke med en klar tjeckisk brytning. Sedan läser ett gäng fransoser, som får påbackning för att de inte läser med tillräckligt mycket passion i rösten (de läste så jäkla fort också!!!!!). Sist ut är det jag, stapplande snubblar jag över orden och får läsa om en rad säkert sju gånger för att jag uttalade "pur" som "pour". och när jag kommer till sista raden (äntligen!!) så får läraren också försig att även jag ska läsa med PASSION! Och jag får därför läsa det sista säker tio gånger innan han tycker att det var bra. 

 

Själv förstod jag inte ens hälften av det jag läste och dessutom var det ingen skillnad på min PASSION! i början och min PASSION! i slutet. Men det var en upplevelse och jag fick en applåd av hela klassen när jag var färdig. Vill dessutom klargöra att jag går i NÄST SISTA ÅRSKURSEN inte sista som jag sagt tidigare. Det är ett så krångligt system här i Frankrike...

 

När jag kom hem från skolbussen låg det dessutom ett paket från Sverige och väntade på mig.  Lite presenter eftersom jag fyller år på söndag, dock kom jag först på det när jag hade öppnat paketet. Tack världens bästa familj!!

 

Nu ska jag äta, bon soir!

 

 

 

Detta är en berättelse om min första idrottslektion i Frankrike. På denna lektion utövades sporten badminton. Efter en uppvärmning där man, fyra och fyra, bollat över nät (bollar man i badminton?) så gick vi över till ett mer turneringsliknande spel där man spelade en-mot-en på en planhalva. Personen som vann matchen gick upp en bana och personen som förlorade... Ja, den gick självklart då ner en bana. Okej, tänkte jag, uppvärmningen gick ju rätt bra när vi bara slog över nät fram och tillbaka, så det här borde gå hyfsat iallafall. 

 

Matcherna började. Första matchen, förlorade jag. Andra matchen, förlorade jag. Tredje matchen, förlorade jag. Fjärde, femte, sjätte matchen. Jag förlorade.. 

 

Men! Jag var inte ledsen, ni vet, på idrottslektionerna behöver man inte vara bäst. Det räcker att vara en bra medspelare.

 

Alla fyra som hamnade på samma plan, skulle spela en-mot-en matcher mot varandra. Jag hamnade i grupp 7 (av 7). Alla skulle möta alla. Beroende på hur matcherna gick placerade man sig inom grupperna på plats 1 till 4. Jag hamnade på plats 3 i min grupp. 

 

Sedan var lektionen slut. Läraren körde i princip ett upprop, fast det blir väl då ett utrop, och när ens namn hade blivit nämt fick man gå. Fast först var man tvungen att säga sin siffra, den man hade blivit tilldelad utifrån ens resultat i matcherna. För detta skulle noteras.

 

Min siffra var nummer 26. Vi var totalt 27 elever. Jag var näst sämst enligt dessa kriterier. Jag hade vunnit en match, utav jag vet inte hur många, och det var inte ens mot en franskelev, nej det var mot en av tjeckerna. 

 

Jag kan alltså dra slutsatsen att fransmänn är bra på badminton, alla vet hur de ska smasha till bollen, och det kommer bli en lång väntan tills badminton lektionerna är över. Och det är en lång badmintonperiod på schemat...

 

Men förhoppningsvis kan jag utveckla min badminton talang för fick kommentaren "c'est pas grave!" när jag precis missat bollen(?) under en match , vilket betyder ungefär, "det inte så farligt (dåligt)!". Och det låter ju väldigt lovande!

 

 

Idag är det den 6 september vilket innebär att jag har klarat av tre hela skoldagar. Tänkte faktiskt bara göra en snabb samanfattning av mina upplevelser i den franska skolan hittills. I onsdags hade jag bara en samling i klassrummet i ca 2 timmar där vi gick igenom schemat, så hann i princip bara träffa klassen, klassläraren och sedan var första dagen slut.

 

I torsdags började lektionerna, förstod typ inget alls. Hade bland annat matematik och där vi skulle det räknas funktioner. Aha, tänkte jag, det här har jag koll på. För alla ni som har gått första året på natur i Sverige vet ju om att funktioner är något vi räknar mest hela tiden. Läraren börjar prata, alpha, beta, gamma säger hon och sen fattar jag ingenting. Det hederliga y = kx + m är bara att glömma bort för här gäller annat. Idag då, fredag, hade jag min(a) första lektion(er) i Sciences Économiques et Sociales (har först en lektion på förmiddagen och sedan en efter lunch i två timmar). JAG FÖRSTOD INGENTING. Ärligt talat, på matten, franskan, historian/geografin som jag haft under torsdagen hade jag iallafall kunnat gissa vad samtalet kretsade kring för ämne. Men på ekonomin var jag helt borta, förstod bara att läraren nämnde industriella revolutionen, rikedom och värde vid några/något tillfällen.  Sedan har jag också hunnit ha en lektion engelska (vars nivå jag kommer att klara av lätt som en plätt ) och två lektioner kinesiska. Kinesiskan är typ på samma nivå som det jag har läst hemma, men det är en aning svårt att hänga med när tecken/ord förklaras på franska...

 

Det var lektionsbiten av skolan, men jag tror att de flesta av er är mer intresserade över hur det har gått på den sociala biten. Eftersom onsdagen var så kort hann jag inte prata med så många, men eftersom vi är fyra utbytesstudenter i klassen (jag från Sverige och de andra tre från Tjeckien) så har det blivit lite så att vi hänger ihop. Sedan är rasterna så korta och om man stannar för att prata lite med läraren (om något man inte förstått!!!)  / packar ihop sina grejer för långsamt så hinner alla fransmänn försvinna. Men lite har jag hunnit prata med några franska tjejer i klassen och kan faktiskt deras namn! I torsdags åt jag lunch med D (en av tjeckerna i min klass) och  L  (som är en fransyska som går i samma klass som min värdsyster, S). Så varje gång vi ser varandra, jag och L, ska hon kindpussas. Idag åt jag lunch med S och T (den andra tjeckiska tjejen i min klass), och det var supertrevligt! 

 

Jag tror att det kommer bli lättare att ta kontakt med fransmännen/fransyskorna när jag börjar bli bättre på att prata franska, men det känns iallafall som om att jag har fått en helt okej start nu. I torsdagskväll blev det lite för mycket när vi skulle iväg till ett par vänner till värdfamiljen direkt när jag kom hem (slutade klockan 5) och de skulle sedan äta middag hemma hos oss. Jag var så trött efter skolan, hade lite hemlängtan och hann inte vila på kvällen. Så då grinade jag som ett barn som tappat sin napp. Men världens bästa värdmamma lät mig äta på rummet och jag kunde prata med S på engelska, samt fick lite mentalt stöd hemifrån på skype.

 

Men nu är det helg, ska vila upp mig och på måndag är jag redo för en ny skolvecka!

 

Puss och kram till min fina vänner och familj! Nu ska jag äta middag!

 

 

 

 

Hej mina vänner, tänkte att det var dags för en lägesrapport igen. 

 

Allting går super bra, har världens snällaste värdföräldrar som pratar långsamt och förstår att jag inte förstår allt. Trots detta åker mina känslor berg-och-dalbana, framförallt på kvällarna. Men jag tror att det är så här det kommer vara nu de första månaderna och det finns inte så mycket att göra åt det, det är bara att bita ihop och ta sig igenom det. 

 

Idag är det strålande sol och senast jag tittade på termometern visade den 25 grader, och utifrån väderleksrapporten vi såg igår på nyheterna ska det bli hela 27 grader under eftermiddagen. Och det tycker jag känns helt okej. Det är bara jag och värdmamman som är hemma för att värdpappan jobbar och min värdsyster från Tjeckien börjar skolan idag.  Anledningen till att jag inte börjar förrän imorgon är för att jag ska gå i sista årskursen och de börjar dagen efter alla andra. Jag vet dock inte om jag tycker det är bra eller dåligt, får se imorgon helt enkelt. Eftersom det då bara är jag och min värdmamma hemma så åkte vi till ett supermegastort super marche där vi handlade jättemycket vatten, jättemycket tvättmedel och lite ost (för vi köpte jättemycket ost igår). Jag kan utifrån detta första studiebesök i ett franskt super market dra slutsatsen att fransmänn gillar storpack (i alla fall om man ska titta på de vagnarna som vandrade runt inne på detta super marche). 

 

Men vad har jag då haft för mig de dagar jag inte har uppdaterat bloggen? Jo ni, vi har faktiskt gjort en hel del här nere på tre dagar. Eller det mesta gjorde vi igår. Hursomhelst, i lördags var jag ute på promenad med hunden och värdföräldrarna i kanske 40 minuter, en timme. Då gick vi mest runt i området och tittade på någon liten flod som rinner här, och ja juste vi fick vänta in några kossor som skulle korsa vägen. I söndags gjorde vi en ännu längre promenad på typ två timmar, då började vi med att gå as länge i skogen för att ta oss till en annan by. Och sedan gick vi en annan as lång väg i skogen för att komma tillbaka hem. 

 

När man då är ute och vandrar sådär himlans länge i en skog kanske ni undrar vad det är vi pratar om. Eftersom jag inte är så himla vass på franska än så innebär mina inlägg i konversationena typ, den där blomman/trädet/frukten/bäret finns i Sverige också, när jag har sagt detta svarar alla typ jasså vad kul, och skrattar lite stelt. Sedan frågar de typ vilka bär det finns i svenska skogar och då börjar jag förklara att det finns något blått litet... och de säger ahaa blåbär (fast på franska då såklart) och sedan försöker jag förklara att det också finns lingon (dumt nog hade jag glömt mitt minilexikon hemma så kunde inte slå upp orden), så de fattade inget alls av min små röda bär jag berättade om. Fick slå upp ordet hemma helt enkelt. 

 

Eftersom gårdagen var den sista lediga dan innan skolan för oss båda (mig och tjecken), gjorde vi iordning baguetter med bredbar ost och skinka. Sedan satte vi oss i bilen och lyssnade på en radiokanal vid namn NOSTALGIIII, som nämndes mellan exakt varje låt. Vi åkte i kanske 1,5 timme för att komma till en sjö vi namnet Lac de Gérardmer. Där parkerade vi, åt våra mackor och vår värdmamma badade för tro det eller ej, men det var svinigt kallt i denna sjö. Så jag och tjecken låg och njöt av solen. Vid den här sjön finns det då en liten stad som är lite turistig så efter att vi hade ätit (och badat) så åkte vi till staden och gick runt och titta. Dock var väldigt många affärer stängda eftersom det inte är högsäsong just nu. Sedan satte vi oss i bilen för att åka och kolla på en annan sjö, namnet på denna sjö har jag dock förträngt, och i den här andra sjön var det så mycket varmare. Dock hade vi inte tid att bada för klockan började närma sig 5. Vi började då åka hemåt, men först skulle vi stanna och köpa ost.. Den första ostaffären var stängd så då åkte vi istället till någon bondgård och köpte deras egnatillverkadeostar  och en hel del yoghurt. Sedan åkte vi hem, åt middag och gick och  sov.

 

Detta är i stora drag det jag har gjort sen senast och eftersom detta inlägg blev så långt tänkte jag bjuda på  en bild av den sista sjön vi besökte.

 

 

 Tjolahopp så länge mina vänner tills vi hörs igen! Kram

 

 

 

Jag har sovit så sjukt mycket inatt, gick och la mig klockan 10 igår kväll och gick upp strax efter 10 nu imorse. 12 TIMMAR! Det är länge sedan jag sovit tolv timmar i sträck, för hemma i Sverige är det ytterst sällan som jag faktiskt brukar gå och lägga mig prick 10 (och det tror jag även att du mamma kan hålla med om...). 

 

Hur som helst, tänkte berätta lite om gårdagen. Morgonen var rätt seg, vi gjorde inte så mycket utan degade mest inne på rummen. Men vi visste dock om att vi skulle till skolan för att jag skulle skriva på några papper och att vi sedan skulle till Besançon, eller det var så mycket som jag förstod av det hela. Hur som helst, tillslut kom vi iväg till skolan där vi träffade kontaktpersonen som vi skulle fylla i alla papper hos. Medan vi sitter och fyller i (det var en himlans massa saker man skulle fylla i, typ mammas och pappas yrke, födelseort m.m) så kommer det även en annan tjej och börjar fylla i sina papper, så den här kontaktpersonen måste hjälpa oss båda med saker vi inte förstår. Tillslut är hela häftet ifyllt och vi har plötsligt väldigt bråttom (av oklar anledning för mig hade missat att vi hade en tid att passa) så vi måste gå och får ta med oss de sista papprena att fylla i hemma och jag hinner inte fråga kontaktpersonen om typ vilka datum loven är osv. Som tur är har tjecken som bor här med fått de datumen för hon hade varit där tidigare och fyllt i allt så ska få det från henne. 

 

Så då bär det iväg mot Besançon, som är en större stad än Vesoul, och jag visste inte riktigt vad det var vi skulle göra där. Men när vi tillslut sitter i bilen och kör runt inne i Besançon så stannar värdmamman bilen och tjecken hoppar ut (de hade pratat under tiden vi åkt runt men jag förstod inte vad de sa) så då är det bara för mig att hoppa ut också. Sen fick jag det förklarat för mig på engelska att värdmamman skulle iväg och fixa typ ett kontantkort till mig och att vi två skulle gå runt inne i Besançon. Det var ju egentligen inte så komplicerat att förstå, men jag hade verkligen missat allt. 

 

Vi shoppade då lite inne i Besançon, det blev en kalender, lite post-it lappar, en tip-ex rulle och lim (för lim kommer vi tydligen använda mycket enligt tjecken). Sedan gick vi tillbaka till platsen där värdmamman hade lämnat oss och där dök plötsligt värdpappan upp. Värdmamman kom och plockade upp oss med bilen och sedan började vi åka hemåt mot Vesoul. Men även denna biltur missade jag hela samtalsämnet, då vi plötsligt parkerade för att titta på någon sjö, som är lite känd men som jag inte kan namnet på. Det var en väldigt fin sjö. 

 

Kan utifrån gårdagen dra slutsatsen att jag har mycket kvar att lära, men samtidigt känner jag att jag nu har börjat uppfatta var orden börjar och slutar. Det låter inte längre som ett enda långt ord. Och det mina vänner, hoppas jag på bådar gott inför framtiden. 

 

Innan jag avslutar detta och publicerar det vill jag bara hälsa till Beatrice som åker iväg till Spanien idag, LYCKA TILL! 

 

 

Tusen pussar och kramar tills vi hörs igen.

 

Au revoir

Jag klarade det! Igår kväll vinkade jag hej då till min gudmor på tågstationen och sen bar det av. Var tvungen att byta tåg en gång och fy vad jag var nervös över att göra något fel. Men som tur var skulle tjejen bredvid mig också byta vid samma station och ta samma tåg så med hennes hjälp klarade jag av det. Jag tycker dessutom att det bör noteras att vi två kommunicerade på franska och ändå lyckades jag förstå, fantastiskt tyckte jag och tänkte att det kanske ändå inte skulle bli så jobbigt det här ändå. Ack vad fel jag hade, för när jag träffade värdmamman sa hon en lång harang där jag bara förstod enstaka ord och jag fick inse att franska trots allt är ett svårt språk.  Nu har jag inget mer att skriva och kan ju inte bara sitta vid datorn hela tiden! Måste ju ta vara på det här året,

 

Au revoir och en massa kramar!