Dag 16

 
 
Detta är en berättelse om min första idrottslektion i Frankrike. På denna lektion utövades sporten badminton. Efter en uppvärmning där man, fyra och fyra, bollat över nät (bollar man i badminton?) så gick vi över till ett mer turneringsliknande spel där man spelade en-mot-en på en planhalva. Personen som vann matchen gick upp en bana och personen som förlorade... Ja, den gick självklart då ner en bana. Okej, tänkte jag, uppvärmningen gick ju rätt bra när vi bara slog över nät fram och tillbaka, så det här borde gå hyfsat iallafall. 
 
Matcherna började. Första matchen, förlorade jag. Andra matchen, förlorade jag. Tredje matchen, förlorade jag. Fjärde, femte, sjätte matchen. Jag förlorade.. 
 
Men! Jag var inte ledsen, ni vet, på idrottslektionerna behöver man inte vara bäst. Det räcker att vara en bra medspelare.
 
Alla fyra som hamnade på samma plan, skulle spela en-mot-en matcher mot varandra. Jag hamnade i grupp 7 (av 7). Alla skulle möta alla. Beroende på hur matcherna gick placerade man sig inom grupperna på plats 1 till 4. Jag hamnade på plats 3 i min grupp. 
 
Sedan var lektionen slut. Läraren körde i princip ett upprop, fast det blir väl då ett utrop, och när ens namn hade blivit nämt fick man gå. Fast först var man tvungen att säga sin siffra, den man hade blivit tilldelad utifrån ens resultat i matcherna. För detta skulle noteras.
 
Min siffra var nummer 26. Vi var totalt 27 elever. Jag var näst sämst enligt dessa kriterier. Jag hade vunnit en match, utav jag vet inte hur många, och det var inte ens mot en franskelev, nej det var mot en av tjeckerna. 
 
Jag kan alltså dra slutsatsen att fransmänn är bra på badminton, alla vet hur de ska smasha till bollen, och det kommer bli en lång väntan tills badminton lektionerna är över. Och det är en lång badmintonperiod på schemat...
 
Men förhoppningsvis kan jag utveckla min badminton talang för fick kommentaren "c'est pas grave!" när jag precis missat bollen(?) under en match , vilket betyder ungefär, "det inte så farligt (dåligt)!". Och det låter ju väldigt lovande!
 
 


Kommentarer
Lotta, la mère de Siri

C'est pas grave, Siri! Du har ett helt läsår på dig att avancera från din 26:e plats och du slog väl en kille. Det kan ju alltid vara en tröst...

2013-09-12 @ 23:16:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

hejsanfrankrike.blogg.se

Utbytesstudent i Frankrike 13-14

RSS 2.0