Veckorna rusar fram och snart är det jullov! Vilken känsla att ha klarat av hela den här första perioden, i en rasande takt. I september kändes julen och lovet så himla långt borta, men nu sitter jag här och har bara en skolvecka i 2013 kvar.

 

Innan jag åkte försökte jag att inte ha så himla mycket förväntningar och hade nog egentligen ingen bild av hur jag trodde att det skulle bli. För all information man fått innan var att den bilden aldrig skulle kunna bli bekräftad och infriad. Trots att jag försökte och försökte att inte ha någon förutbestämd bild av allt, har den här hösten ändå varit en sådan förvåning. Det blev liksom inte som jag hade tänkt, trots att jag egentligen inte vet vad det var jag tänkt innan. 

 

Hösten har varit tuff, med byte av värdfamilj och såklart språket. Men trots allt det tunga, har det funnits ljusglimtar lite över allt. Som höstlovet i Schweiz och Paris, som blev överförväntan roligt och bra. Eller som att mina två tjeckkompisar verkligen har blivit kompisar jag värdesätter. Sedan har ju den här hösten också gjort att jag uppskattar småsaker så himla mycket mer. Som när en fransyska kommer till mig och pratar och inte tvärtom, eller  när de erbjuder sig självmant att hjälpa mig med läxor osv. Varje konversation jag har på fb på franska känner jag är helt fantastisk, för ett år sedan hade jag använt google translate till varenda mening. Nu orkar jag inte fundera så mycket utan kör bara på och det verkar ju som att det går att förstå vad jag skriver, eftersom dem svarar också! 

 

Precis som alla sa innan, hösten är en uppförsbacke. Men våren är nerförsbacken. Snart har jag tagit mig upp på toppen och jag anar att den där nerförsbacken är påväg. 2014 ska jag gå in i med nyårslöftet att göra våren till den bästa möjliga någonsin. 

 

Bisous,

 

Siri